Slå mig hårt i ansiktet så får jag känna att jag lever
2014-07-29 | 20:55:32

För 180:e gången den här sommaren sätter jag mig här framför blogg.se, alla gånger av en och samma anledning: jag måste blogga. Det brukar dock resultera i ett halv-påbörjat utkast som snart glöms bort, och sen var det inte mer med det. Men nu jävlar.
 
Jag kan faktiskt inte förstå att det redan är näst sista dagen juli. Det är sorgligt, och ångesten över att skolan snart är inpå och äter upp mig igen börjar kännas. Men är ju tacksam över den långa sommaren jag lämnar bakom mig. Jag har kanske inte haft så himla kul jämt, förutom en vecka i Italien med kören har jag träffat mina vänner minimalt lite. Jag har spenderat en månad i Skåne, visserligen med mina föräldrar som enda sällskap, men jag skulle kunna bo här för alltid. Dock kastas man ju så småningom tillbaka igen, hem till lägenheten i Stockholm, till alla vänner, till karlshem, till kören, allt det där som man aldrig kan tänka sig att lämna. Och det gör ju separationen helt okej. 

Jag var hemma i Stockholm fyra dagar förra veckan för att gå på en kär släktings begravning, och passade i samma veva på att träffa lite vänner. Vi badade bland annat i Tantolunden när himlen var kolsvart, vattnet ljummet och helt stilla. Det var en så jävla fin kväll, och jag hade nästan bestämt mig för att stanna i Stockholm. Men sedan hamnade jag här nere igen, rensar ogräs, badar, solar, äter godis och ligger på gräset och lyssnar på musik, och vill aldrig skiljas.



Men jag ska inte misströsta! Jag har två veckor jobb på Karlshem framför mig. Jag är lite nervös och har ingen aning om vad som väntar mig. Men det är trots allt min världs finaste hästgård, på landet, det är sommar, och det kan lika gärna bli underbart. 

Utöver det då, jag har inhandlat mina första ridstövlar. Woop woop. Efter sju år på hästryggen som trogen chaps-jodhpurs-bärare tog jag äntligen tag i saken, öppnade plånboken och inhandlade ett par svarta skönheter. 



Jag har shoppat billiga kläder på lager 157, blivit beroende av festisar och dricker väl i genomsnitt 3 st per dag. Har även fått min årliga armbandsbränna och det är väl ett härligt sommartecken!



Efter en förjävlig vår som var jobbig på alla sätt och vis, en tid då jag bara var ledsen och deppig hela tiden. Har varit en idiot mot i stort sett merparten av mina vänner och mår skit när jag tänker på det. Ingenting var roligt längre, och jag tror knappt jag förstod själv vilken stress jag levde i de där månaderna. Jag var påväg att bryta ihop på riktigt där ett tag, men sen kom sommaren, vilan kom, värmen och den friska luften kom, fågelsången och blommorna kom, varma sommarnätter kom, den goda tiden kom. Jag älskar livet mer än nånsin. Adios. 

Min resa till Jordanien - dag 1
2013-11-18 | 00:08:00

Klockan 20 över tre på morgonen den 26:e oktober 2013 begav jag mig hemifrån med en fullproppad resväska, jag åkte tillsammans med Vincent, Alexander och Jonas till Arlanda där vi en timme senare äntligen befann oss. Jag hade egentligen inte tänkt så mycket på resan, och på vad vi skulle göra. Egentligen hade jag inte tid att resa bort, så allt kom som en chock kan man väl säga.
 
Vi väntade mycket länge innan vårt flyg kom, vi skulle mellanlanda i Wien och sedan resa vidare till Amman.
 
Cora var åtminstone taggad.
 
Vi kom fram till Jordanien och möttes av detta, böneutrop i högtalarna och massa palestinasjalar som tyvärr inte finns med på bild.
 
Vi satte oss för första gången i vår lilla buss som sedan skulle ta oss runt Jordanien resten av veckan.

Vi anlände till vårt hotell i Madaba några timmar senare, vår fasta punkt under resan, som till vår stora glädje hade wi-fi. Vi blev chockade av den annorlunda kvinnosynen och hur utpekad man som tjej kände sig av att bara gå på gatan. Mindre trevligt.
 
Vi visste inte vart vi skulle ta vägen så vi hamnade på ett torg och alla ville fota.
 
Middagen väntade på hotellet, vi blev glatt överraskade av den otroliga salladsbuffén, som vi så småningom upptäckte inehöll alldeles för mycket salt och inte var ett dugg god. Dessutom fick vi samma sallad varje dag. Olle skulle fylla år nästa dag och vi fick alla varsin stor bit tårta.
 
Sedan begav vi oss till våra rum där vi sov vår första natt i detta främmande land, med sandfärgade hus och öken utanför föntren så långt ögat kunde nå.
 
Fortsättning följer...

Bättre sent än aldrig
2013-11-17 | 23:33:04

Vad fan håller jag på med? Varför bloggar jag inte? Varför skriver jag inte? Varför låter jag allting försvinna från mig istället för att berätta om det medan det faktiskt finns där? Jag insåg precis att jag inte ens har berättat om min resa, den bästa veckan i mitt liv, den som kom att förändra allting inom mig själv och fucka upp precis alla tankar jag nånsin haft om framtiden. Jag har kanske landat till sist, jag har börjat komma tillbaka till verkligheten och lämnat den där känslan jag fick med mig hem från Jordanien. Det känns på ett sätt sorgligt för jag är så jävla rädd att jag ska glömma bort, men jag har varit alldeles för ledsen för mitt eget bästa, och jag klarar inte av att gå runt och inte orka göra någonting annat än att längta tillbaka till en plats jag inte kommer att få se på mycket länge. Därför har jag landat nu, och trängt undan alla de här minnena som jag inte vågar tänka på. Så rädd för att glömma men samtidigt så oerhört rädd för att minnas, och att allt ska bli sådär pang bom förjävligt igen. Jag får gå balansgång ett tag till, för skriva måste jag. För tillslut kanske det inte finns så mycket kvar att säga.
 
Tid är någonting jag inte har. Jag har alldeles för många fritidsaktiviteter och alldeles för mycket skolarbete, jag hinner inte med allting. Men på något sätt gör jag det ändå. Vissa dagar blir jag tvungen att välja, en del saker är enklare att priortera än andra. Men i det stora hela mår jag psykiskt dåligt över att alla saker jag vill göra krockar med varandra, och även fast vissa saker egentligen är viktigare mår jag inte bra över att veta att jag inte kan,men egentligen borde, vara på två, eller flera, ställen samtidigt. Jag kämpar såklart vidare så gott det går, det gör jag alltid, även fast tiden inte är min bästa vän, men jag försöker. Jag förhandlar med tiden och ibland låter den mig få lite som jag vill. Och dom gångerna tänker jag skriva, skriva ner varenda litet ord. Jag har en berättelse att berätta och det borde jag gjort för länge sen. Vi börjar ikväll.
 
 

Jag. Älskar. Jordanien.
2013-11-03 | 23:04:00

 Jag befinner mig i mitt rum hemma på Söder i Stockholm, Sverige, Europa. Igår befann jag mig i en annan världsdel, mitt i en annan kultur, bland kameler och åsnor och med orange öken utanför bussfönstret istället för blöta Stockholmsgator. Här har jag suttit hela dagen, vid skrivbordet inlindad i min jordanska sjal med datorn framför mig, tänkandes på alla läxor som borde varaklara cirka just nu och de hundratals bilderna från de senaste dagarna som jag så gärna vill men inte orkar redigera. Ingenting har blivit gjort. Istället har jag flätat några armband, sytt upp en t-shirt, ätit 1,5 paket glass, kollat på Stargate, stökat ner mitt rum och massor av andra obetydelsefulla saker.
 
Igår natt lyfte vi från Jordaniens huvudstad och flög hemåt bland stjärnorna. Det kändes helt okej då, tanken på att bland annat få sova i min egen säng, dricka apelsinjuice som inte smakar rengöringsmedel och kunna duscha hur varmt som helst hur länge jag vill kändes väl rätt lockande tillslut. Det kändes heller inte så farligt när jag såg mina föräldrar på flygplatsen och det kändes inte så farligt när jag steg ur bilen framför min egen port på en gata som inte var täckt av sand. Men imorse vaknade jag upp i någon slags chock efter många behövda timmars sömn i ett rum som inte kändes så hemma som det borde. Det var nu två dygn sen vi sa hejdå till vår guide på flygplatsen i Amman, och fy fasen vad jag saknar honom. För fem dygn sedan somnade jag i ett tält i en liten ökendal mitt i en sandstorm bland världens bästa beduiner. För åtta dygn sedan var vi på väg till Jordanien, ett land jag i princip inte visste någonting om. Det var en så kort tid sen märker jag nu, men det känns som att resan varade i en månad och tog slut för flera veckor sedan. Jag har fått se, höra, känna, uppleva en helt ny värld i ett land jag verkligen kom att älska.
 
Det må låta klyshigt men det finns nog en del av mig som aldrig satte sig på flyget åkte hem från Jordanien, och nu faller tårarna i vilken stund som helst, inte egentligen för att jag är superledsen över att vara tillbaka - för någonstans var det kanske dags - utan mer över alla känslor från veckan som nu slår mig så hårt. Jag börjar inse vad jag har varit med om, JAG. Att jag har levt mitt livs äventyr, fått möta så många olika häftiga människor, sett kolossala rödskimrande berg och fått fotografera tusen utsikter. Jag blir nästan ledsen och otroligt frustrerad av att inte kunna förklara vad jag har varit med om, i mitt huvud virvlar upplevelser från en - för mig - helt ny värld, och absolut ingen som inte varit med på samma resa som jag kommer någonsin kunna förstå vad jag har fått uppleva. Jag vill skriva och skriva och skriva tills ingenting finns kvar att säga och jag vill bara att alla ska förstå precis allt, men jag vet inte vilka ord jag ska använda och hur. Jag har ju trots allt femhundra bilder som väntar på minneskortet och någon slags resdagbok ska jag nog lyckas åstadkomma. Men först tänker jag drunkna lite till i de känslofragment som finns kvar från veckan som varit. Jag har haft det så jävla bra, och det var allt jag ville och kan säga just nu.
 
 Fortsättning följer...
 

Helt jävla tömd
2013-10-01 | 17:22:34

Ibland orkar man inte mer. Ibland är man tvungen att titta över kanten, se ner på andra sidan barriären man har byggt upp inom sig, och ibland kan man inte låta bli att bli översköljd av tsunamin man lagrat där inne. Ibland börjar man gråta av stress, av att det hela tiden finns människor som drar i en, som förväntar sig att man ska prioritera just dem. Ibland är just nu.
 
Vissa gånger, eller ganska ofta, har man inte lust till något annat än att lägga sig raklång på golvet och stirra rakt ut i tomma luften. När alla tårar är tömda, alla känslobubblor har spruckit och alla ord är sagda. Ibland, eller ganska ofta, vill man ta en paus från allt. Från sig själv kanske. Men kraven finns fotfarande där, de drar en uppåt och tvingar en att göra allt det där som förväntas av en. Även fast man inte vill, även fast man så många gånger skriker inom sig att man vill att det ska ta slut, är det ingen som förstår en.
 
När man sitter vid sitt skrivbord en eftermiddag med en full skolväska brevid sig, en telefon som ständigt plingar till "hej kan du göra det?".. "glöm inte det datumet"..."ja du måste", och en tickande klocka som påminner en om att man snart måste fara vidare till ett ställe man inte ens tycker om. När det är så, och när man som sextonåring sitter och gråter över ångesten man känner över alla dessa måsten, då är det något som fan inte är rätt.
 
Det är inte skolan det är fel på, och inte ridningen heller. För de två sakerna kunde inte vara mer rätt just nu. Jag mer eller mindre älskar skolan, och jag älskar Karlshem, Kajsa och alla mina vänner. Nej, det är allt annat runt omkring. Teatern, Konfan, Kören. Allting som krockar och sliter i en, och alla som förväntar sig att man ska befinna sig just där just då. Alla som inte förstår att man bara är en människa, att man ibland inte ens vet vad som är viktigast för en. Och plågan av att inte vilja vända någon ryggen slår en så jävla hårt gång på gång.
 
Ibland vill jag bara kunna trycka på paus. Bara stanna en stund, kanske andas lite mellan varven. Kunna kliva ut ur mig själv, gå ifrån alla måsten och brännande slingrande händer som tränger sig igenom allt. Jag orkar inte. Lämna mig ifred. Men så kan man inte göra. Därför fortsätter jag framåt, även fast jag egentligen inte vill eller orkar eller kan. Japp. Så är det.
Så sluta att kräva så jävla mycket, och sluta bli så jävla föromlämpade om jag säger nej.
 
 Hejdå.

Typ perfekt
2013-09-21 | 15:22:45

Hejsan. Har bloggat riktigt urdåligt på sista tiden, men har faktiskt försökt skriva, har bara inte fått fram något vettigt. En sak som jag ju kan berätta som är riktigt rolig är att jag har blivit medryttare på Karlshem. Och på Kajsa Kavat dessutom. Det är så perfekt och läskigt rätt allting att jag verkligen inte fattar att det jag drömt om det senaste året faktiskt gått i uppfyllelse. Tänker, andas, lever lycka. Jag tror att det kommer bli underbart, och det är så himla lättande att veta att man har mer än en ridlägervecka på sig att lära sig rida på ponnyn. Och dessutom kommer man ju få hänga med underbara kompisar oftare än typ nån gång per år haha. Igår var iaf första lektionen för terminen, vi gjorde inget speciellt men det var väldigt lärorikt. Är inte direkt nöjd över min egen insats som ryttare, men förstår verkligen vad jag måste ändra och jobba på, så roligt när man faktiskt märker små framsteg och inser sina fel redan efter några minuter! Tror det här året kommer bli asgrymt, så himla taggad på allt. 
 
Har sen sist annars hänt väldigt mycket. Var på körläger en helg på Härjarö, supermysigt såklart och vi firade You på söndagsmorgonen med sång och frukost på sängen. Insparken med tema rainbow har hemskt rolig, träffade massor av nya roliga männsikor och hade helt enkelt bara en skitnajs kväll. Hade dessutom svinlånga glittriga ögonfransar så gick runt och kände mig ganska cool hela tiden. Skämt åsido, vi hade även dagen efter friluftsdag som bestod av att gå ett varv runt Kungsholmen på typ tipspromenad, vilket är ca 9km. Det var roligt men jobbigt men då har man ju i alla fall gjort det. Tappade även rösten i samma veva, inte för att jag skrek för mycket utan pga förkylning. Bara så ni vet liksom. Men det gick över och nu kan jag prata igen. Har inte bombats med läxor som jag trodde, men man märker att det börjar dra igång på riktigt vid det här laget. Har också väldigt mycket med teatern just nu i och med att vår föreställning har premiär om två veckor. Det är jobbigt och även fast jag efter 10 år är otroligt trött på stället är det roligt någon stans mitt i allt. Men överlag leker livet.
 
 
-Sigrid
 

NA <3
2013-09-06 | 23:24:32

Alltså jisses säger jag bara, galen dag men så jävla bra! Idag var det karneval på kungsholmen, ett event där alla tolv spåren på skolan sätter ihop varsitt nummer på 3 min runt ett ämne(som i år var "Första gången"), treorna i spåret som vinner får även springa ut först när de tar studenten.

Vem fasen orkar dra ut det så kan ju skriva redan nu att vi VANN. Och jag som gick runt och trodde att vårt bidrag skulle vara bland de sämsta... Men så var det alltså inte. Det handlade om en grottman som skulle lära sig att överleva, vi krigade bland annat med fiskpinnar och han tog sig igenom både applåder i matsalen, insparksfesten och läroverksfejden. I slutet dansade hela spåret till "staying alive" med ballonger osv. Allt klaffade perfekt, det var ruggigt kul och jag fortsätter flyga fram på mina moln.

Snodde lite bilder ops...

Så jäkla effektiv
2013-08-31 | 22:28:06

Men hej! Har egentligen nästan inte gjort något av det jag faktiskt hade tänkt göra idag, men har faktiskt köpt en KJOL och det är väl tillräckligt duktigt. Har alltså spanat på en AA-kjol i ca 1 år och idag tog jag tag i saken och gick och köpte den. Sista exet dessutom, 430:- gick den på. Notera även att jag inte gillat att ha kjol på ungefär 10 år, är verkligen en byxmänniska, men nu känns det som att jag faktiskt borde ta och ändra på saken för kjol ÄR FINT JU. Känner mig bara så jäkla obekväm i det. Men nu är jag glad, bestämt outfit till insparken, taggad till tusen, bakat äppelpaj, sett på morden i midsomer och annat oviktigt. Det viktiga som läxor och födelsedagspresent till min moder får jag väl fixa imorgon istället. Nu ska jag lyssna på Håkan och slockna. Adjö!

Oh wow that's so deep
2013-08-29 | 23:20:40

Hejsan bloggis, och bloggläsare om det nu finns några. (Känner mig nu tvungen att berätta att jag känner mig pyttelite rädd när jag tänker på att folk faktiskt läser det jag skriver).

Har i alla fall haft en skitbra vecka! Det började med internat med klassen i måndags, vi lekte, badade(!!!!!!!), lägereldade, sjöng en massa och lärde oss fruktansvärt löjliga danser som jag dör lite av att bara tänka på. Men vi hade väldigt roligt och det är ju det vi kom dit för! (Tror jag).

Så kom vi hem i tisdags, planerade karneval igår och jag i princip skrattade mig igenom hela den här dagen. Kanske beror på att vi jobbade med bråktal idag på matten vilket ibland känns som det enda jag kan. Ooooch fick just reda på temat på insparksfesten och ni anar inte lättnaden jag känner just nu efter att a hört rykten om annat oroväckande...

Har sovmorgon imorgon till 0950 så ska nu alltså lyssna på lite fin musik innan jag förflyttar mig till ett mer omedvetet stadium, så avslutar härmed dagens uppdatering med några fina bilder. Hej.



Fyra dagar
2013-08-23 | 23:54:00

Några random bilder jag fotat denna sommaren i Skåne.
 
Hejsan vänner! Jag har haft fyra underbara dagar på gymnasiet. Det är så galet när jag tänker att det bara var fyra nätter sen jag låg i min säng med fjärilar i magen och kaos i huvudet. Jag var så fasansfullt nervös, och nu har det gått typ 100 timmar men det känns som en månad.
 
Jag har fått massa nya vänner, nya intryck och förväntningar, och dessutom känner jag mig för en gångs skull motiverad till allt. Har så mycket roligt som väntar i höst, karnevalen, insparksfesten, konserter med klassen, och inte minst jordanienresan med konfan, osv. Det känns verkligen som ett nyt liv, och allt detta av att bara börja gymnasiet. Alla lektioner har hittils varit roliga och jag kämpar på och hoppas att kunskapen jag hade när jag gick ut nian snart ska komma tillbaka till mig. Lärarna känns plötsligt pålitliga och skolan känns som så mycket mer än en skola. Just nu är det en plats där jag trivs, och jag hoppas att det kommer hålla i sig länge länge.
 

Amen tjena
2013-08-21 | 23:11:03

Nu blir det typ hundraåttio bildlösa inlägg. Kanske borde ändra textstorleken så det blir roligare att läsa?
 
Iaf skoldagen idag var jättemysig! Vi fick bl.a. träffa våra faddrar som var hur gulliga som helst, vi gick en rundtur i skolan, hälsade på elevkåren, tog foto till matkorten osv och fick våra inloggningslösenord. Vi skrev även brev till oss själva(kommer ju få brev varje dag när jag blir vuxen med tanke på hur många gånger jag gjort detta) som vi kommer få när vi tar studenten. Har fått mycket fler vänner de här två dagarna än vad jag någonsin kunnat tro, alla är trevliga och rätt sociala och jag tror vi kommer fungera alldeles utmärkt tillsammans! Efter skolan hade alla ettor en picknick i kronobergsparken, vi gjorde en tävling och minglade runt typ.
 
Imorgon läser vi från schema och börjar dagen 0820 med 1,5 h matte. Kul. Vi har även första körlektionen, känns något nervöst eftersom typ alla är från musikklasser och jag pånågot sätt får för mig att de ser ner på en lite grann. Obs kan ju dock vara inbillning. Imorn får vi alla böcker och då befinner sig även alla 2:or och 3:or i skolan så det blir full rulle.
 
Skolan känns bra.
Livet känns bra.
Allt känns bra.

Första skoldagen
2013-08-20 | 20:04:28

Shit vad jag har kännt inför denna dag. Rädsla, glädje, oro, ångest, längtan. Och nu har den passerat. Var skitnervös hela gårdagskvällen och morgonen, hade världens ångest efter jag mött Linda, Jessika och Emma vid frihemsplan och  medan vi promenerade till skolan. Det var ändå, trots min negativa inställning, en häftig känsla att komma in där och veta att det är där jag ska spendera mina kommande tre år.
 
Först var det då samling i aulan 09.00, rektorerna hälsade välkommen och pratade lite om skolan. Blev lite lätt panikslagen när de ropade upp klasserna och sa att eleverna skulle ställa sig upp och gå ut ur aulan med sin klass, och min klass var först. Lite smått läskigt att resa sig upp lite sådär lonely och gå ut. När jag kom ut och såg min klass var det första jag tänkte: Jävlar vad alla är långa! Såg verkligen inga korta människor och kände mig bokstavligt talat som en dvärg. Vi är typ 17 killar och 15 tjejer och bara 4 st som inte har gått på AF. Sedan gick vi till klassrummet, fortfarande lite lätt panikslagen, där vi slog oss ner och fick massa information. Vi hade även upprop och "speeddating". Alltså att alla satt som en ring i klassrummet två och två och sedan roterade man och pratade med någon ny i fvå minuter. Det var jättetrevligt och kände att jag började få lite grepp om folk i alla fall.
 
Vi hade även en liten paus då vi stod utanför klassrummet och började prata med massa folk, alla var verkligen jättetrevliga och där släppte min nervositet haha. Sedan hade vi lite mer info med vår körlärare och sedan hade vi typ en timmes rast innan lunchen då man fick göra vad man ville. Vi kollade våra skåp, fick underskåp dock. Gick runt med fyra människor som var jättesnälla och vi bestämde oss för att lokalisera alla våra klassrum så vi gick typ på upptäcksfärd i skolan, hittade alla salar och kollade in cafét, vilket var väldigt roligt!
 
Sedan åt alla lunch, det var också trevligt och alla klasser höll ihop och satt med varandra. Så där satt vi ett tag tills alla hade ätit upp och sedan ville vi hitta på något efter. Det slutade med att nästan hela klassen gick til kronobergsparken för att kolla var den låg eftersom det ska vara nån slags picknick där imorgon. Vi körde även lite typiska "lärakänna-lekar" i typ en timme, det var verkligen roligt att folk ville vara med på det och jag tror verkligen att det här kommer bli riktigt riktigt bra!

http://www.kungsholmen.info/graphics/pictures/2854_full.jpg
Random bild från google.

De sista timmarna
2013-08-19 | 00:57:00

Hallå människor! De senaste dygnen har varit rätt trevliga. I fredags skulle alltså jag, Stina. Jessika, Rebecca, Emma, Lukas, Niklas, Filip och Stefan äntligen genomföra tältningen vi har pratat om hela sommaren. Efter mycket om och men slutade det med att vi slog upp tälten på Emmas tomt i hennes kolonilott, vi levde verkligen ett vildmarksliv! Eller inte, men det var mycket praktiskt och mysigt att sitta i en stuga istället för i en mörk skog. Vi käkade pizza, snackade om allt och alla samt vräkte i oss godis, kakor och cheeseballs. Vi gick också på flera äventyr i den mörka skogen och hamnade tillslut i våra sovsäckar i tälten runt klockan 6. Jag sov bara två timmar, men har i alla fall sovit i tält för första gången i mitt liv! Sen gick vi upp, åt frukost och jag, Emma, Lukas och Filip spelade kort i vad som kändes som hundra år medan de andra låg kvar i tältet och dog. Sen åkte vi hem runt 15-tiden.
 
När jag kommit hem var jag faktiskt inte så trött som jag trodde. Jag stannade uppe och kollade på midnattsloppet som bland anant går förbi utanför våra vardagsrumsfönster, alltid riktigt roligt att se alla som är utklädda! Även fast det var ovanligt få sådana i år :(. Jag sov 14 timmar och idag har jag varit hemma, bakat kladdkaka och kollat på TV. Imorgon ska jag ut och prova klädlyckan igen, kaske kommer hem med ett och annat plagg ändå. Och sedan börjar skolan 09.00 på tisdag. Dör lite av nervositet men jag försöker att förtränga det nu de sista timmarna av sommarlovet.
 
Känns faktiskt lite coolt att man kan få till detta med hjälp av endast en penna(sitter som berget). Har en bra tröja på mig dessutom.

What a lovely day
2013-08-15 | 22:10:39

Detta är ett sånt där fint inlägg utan bild. Tilia vill läsa sådana tydligen. Ingrid också enligt Tilia. Så här får ni. GUD VAD FINT DET BLEV. Usch.
 
Hej kära vänner. Idag var jag i stan med min syster och kollade på kläder. Hade laddat upp med presentkort på både American Apparel och Urban Outfitters +(!) 15% rabattcheck på UO och 500 spänn i plånboken. Glad som fasen taggar jag inför detta moment av total eufori som uppstår när man är där inne i affären bland alla  sina älsklingskläder. Jag går ut från Urban tomhänt. Ser jag nåt jag verkligen vill ha? Njaeekfdljsösa.... Ser jag nåt jag vill ha som är alldeles för dyrt och helt klart värt mindre? Jaaajskfhklelewöfd.... Köper jag något trots att jag faktiskt för en gångs skull är ganska rik och har en rabattcheck som går ut 31:a augusti? Nejsjkhfklfhkla.... Värdelöst. Bittert. Går vidare till AA och hittar inget där heller, fasen jag skulle ju handla! Går i alla fall in igen och kommer ut med en fin tröja som jag inte såg första gången, but still.
 
Detta händer mig alldeles för ofta.
 
Hejdå.

Går det för fort eller är jag bara efterbliven?
2013-08-13 | 01:39:13

Hej. De senaste dagarna sen jag kom hem från Skåne har jag verkligen inte gjort något vettigt över huvud taget. Jag fikade med några tjejkompisar i onsdags men utöver det har jag mest varit hemma och kollat på True Blood, typ varje dag. Legat uppe halva nätterna och stirrat upp i mitt tak, försökt komma fram till saker utan att egentligen veta vad. Men idag kom jag faktiskt ut och hade ännu en skräckiskväll med massa godis tillsammans med några vänner, behövdes.
 
Det är höst. Jag tycker det oavsett om det bara är mitten av augusti och fortfarande sommarlov. Det är kallt, det blir mörkare fortare, det är mörka färger i skylfönstrena, det luktar höst och det känns som höst. Och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det känns som att det bara var några få veckor sedan vi var på klassresa, ändå var det i slutet av maj och om en vecka börjar jag gymnasiet. Vad har hänt? Varför går tiden så mycket fortare när man fär en gångs skull vill att den ska gå långsamt? För första gången i mitt liv känns sommarlovet inte som ett lov, utan bara en kort liten andningspaus mellan terminerna. Det är ganska sorgligt.
 
Idag fick jag mitt brev från Kungsholmen. En. Vecka. Kvar. Sen gäller det. Allvarligt? Ska JAG börja gymnasiet? Nu? Jag ställer mig frågan hur jag kom hit och jag har ingen aning. Men det känns väldigt otroligt skitbra. Bra bra bra känns det, så in i helvete. Nu vänder jag blad på riktigt, börjar på ett nytt kapitel som förhoppningsvis kommer slå det gamla med mycket mer än bara hästlängder. Kanske är det nu jag kan bli lycklig på riktigt. Hoppas kan man ju i alla fall.
 
Har nog dessutom tillslut kommit fram till vad jag vill göra i höst med alla mina aktiviteter. Jag har en plan som någonstans i min fantasi kommer att fungera, och långt inuti mig känner jag att jag vill och att jag gör rätt.
 
Det känns som att allting kommer bli så bra nu till hösten, och förhoppningsvis är det mycket mer än bara en känsla :). Men hejdå so long så ses vi någon annan gång.
 

Någon dag kanske
2013-08-03 | 01:13:22

Jag trodde jag var så säker på vad jag ville, att jag hade fattar rätt beslut. Att det var just det som skulle göra mig lycklig, att jag inte ville något hellre. Men nu börjar jag tvivla. Min sport, ridsporten, som gör mig lyckligare än få saker. Men det krävs mycket slit, hårt arbete, tid, pengar och ork för att kunna hålla på med hästar, och jag vet inte om jag räcker till. Kanske är det dags att släppa taget? Jag vacklar fram och tillbaka mellan känslorna, nyss var jag ju så säker på allt. Aldrig mera ridskola, hitta medryttarplats och helst av allt börja rida Där med mina vänner, men nu vet jag inte längre. För att det ska funka måste jag ge upp så mycket annat av mitt liv och jag är inte övertygad om att det är priset jag vill betala.

Kanske är det här det tar slut, kanske är det här det är dags att sätta punkt, dra ett streck och gå vidare? Kanske är det härmed slut med ridningen för min del. Det gör så fruktansvärt ont i mig av att skriva de orden, någonstans känns det så sant. Jag vet ingenting om någonting längre känns det som, hur ska jag kunna göra sådana här beslut utan att göra fel...

Hej månen du var fin ikväll
2013-07-21 | 00:13:11

Ligger i min säng hemma i stan igen, för trött för att orka somna och för trött för att inte göra det. Ligger här och tänker, på allt som jag har och allt som jag inte har, allt som jag vill ha och allt som jag inte vill ha. Allt som jag kommer att få och allt som jag redan har haft.

Jag vill börja gymnasiet nu, nu och nu och nu och nu mer än någonsin. Går runt och tänker på ingenting, och så går jag runt och tänker på Kungsholmen. Jag kom in, jag kom in, jag kom in, och där kommer jag börja och där kommer jag gå. Om en månad har jag genomlevt första skoldagen. Åkt tunnelbana till skolan för första gången i mitt liv, drunknat bland alla af-människor och åkt tunnelbana hem från skolan för första gången i mitt liv.

Jag har bestämt mig: det ska bli början på något nytt. På riktigt, inget jävla trams. Längtar så in i helvete mycket på att få krypa ur det äckliga trånga skinn jag suttit fast i på sista tiden. Får fan klaustrofobi. Jag vill börja om, få en strukturerad vardag igen framförallt, för jag har kommit till en punkt då jag faktiskt tycker att det börjar bli jobbigt att vakna upp på morgonen utan att veta någonting om dagen jag har framför mig. Jag vill få fler vänner, nya vänner, få vänner som är som jag, och det tänker jag få. Det ska bli bra snart, det ska jag se till.

En natt i juli
2013-07-15 | 00:46:26

Tycker att det är dags för mig att ta tummen ur röven och ge min egen blogg lite hyffsad uppdatering, för det är förfärligt deppigt hur tom och tråkig den står. Ny bloggdesign ska jag kanske ta och fixa, även fast jag verkligen tycker om den jag har nu. Meeen lite somrig färg tycker jag kan behövas, nu när det för en gångs skull är sommar.
 
De senaste dagarna har jag gjort precis ingenting, hängt med bestis photoshop och dansat soldansen inombords varje morgon för att det fruktansvärt dåliga vädret som denna lågtrycksommar bjudit oss på ska försvinna. Resultat = nada.
 
Har inte klickat en enda bild(med systemisen obs) sen jag kom hit till Skåne igen, känns ju lagom deppigt. Men har väl inte sett någonting fotovärt.
 
Vi har köpt en cykel! Wooh. Dock bara en än så länge, more to come I guess, och jag cyklar helst inte iväg lite sådär lonely på okänd mark så jag har hållit mig i stillhet inomhus eller i extrema fall tagit en bensträckare på tomten.
 
Imorgon drar vi till Köpenhamn över dan, wooh nr. 2! Trevlans asså.
 
Önskar så himla mycket att jag hade lite roliga grejer att dela med mig av men men, nu är det som det är och mina tråkiga inlägg fortsätter i oändlighet.
 
Dagen till ära har jag gjort ett litet collagemed litet smått och gott från de senaste dygnen. Enjoy.
 
1. En sån här hojj ska jag helt klar rulla fram på när jag blivit vuxen. 2. Cool bil. 3. Ritade lite GoT. 4. Mitt öga var väldigt gönt här. 4. The one and only armbandsbränna har börjat återvända. 5. Tror ni fattar. 6. Mysig strand som jag inte förstår varför jag tog kort på. 7. Najsig frulle såhär på landet. 8. Besökte Danmark. 9. Tyckte att mina ben såg bruna ut, tog kort, sen gick jag ner för trappan och insåg att så inte var fallet.
 
Tjarråååå.

Här igen
2013-07-05 | 23:16:41

En mycket fin liten låt som har naglat sig fast inuti mitt huvud i typ två dygn.
 
Kom precis på att jag för ett antal timmar sedan lovade Tilia att jag skulle bloggat här innan dagen tagit slut. Och så sitter man här en timme innan midnatt och har inte skrivit ett skit. Bravo!
 
Den senaste veckan har varit full av äventyr, simmat till en "okänd ö" vid hornstull tillsammans med mina vänner, vi lade alla våra saker i tre stora sopsäckar som vi fraktade över till ön på en luftmadrass, där utforskade vi området och fikade. Vi fick en väldigt trevlig dag och gav människorna på torra land ett gott skratt på köpet. Vi har även haft ännu en skräckiskväll och gått på upptäcksfärd i gamla nerlagda järnvägstunnlar på södermalm. Vi överlevde allt, tack gode gud.
 
Igår anlände jag i alla fall till Skåneland igen, mysigt värre men lite småtrist att inte få se en kompis på över två veckor. En paus från allt och alla kan väl dock vara bra, och då uppskattar man väl allt det sociala ännu mer när man kommit tillbaka. Lever med någon slags karlshemsillusion framför ögonen på mig nuförtiden. Jag vet att jag om 17 dagar kommer få befinna mig där på läger igen, en lite sådär småblaskig bild som är sådär pirrigt underbar att det bara är för bra för att vara sant, som att jag inte riktigt vågar tro på det.
 
Idag har jag inte gjort ett skit, suttit framför datorn i stort sett hela dagen, lyssnat roliga podcasts och gjort designer och stallplaner till s.s som jag lite småpinsamt nog har börjat smånörda igen. Men till mitt försvar har jag fått någon slags inflammation i min ena hälsena vilket enligt mig är en helt okej ursäkt till att vara en nolifer.
 
 
 
 

En snabbis
2013-06-28 | 22:28:52

Hallå hallå. Åkte hem från Skåne redan igår och befinner mig alltså heeeemmmaaa. Trött som ett as och längtar väldigt mycket ut på landet igen. Men nu ska jag iaf på träffa mina kära vänner igen, och bland annat måla mitt skrivbord och annat roligt som man kan göra när man har sommarlov och inget liv.
 
Måste helt klart införskaffa mig en reflexskärm, påminde jag mig själv ännu en gång idag när jag satte mig framför kameran för att i ren desperation skaffa mig en ny profilbild till min hathemsida, även kallad facebook. Asså tänk vad mycket underbart man kan göra med en sådan och alla underbara photoshooter jag skulle kunna tvinga med mina kompisar på om jag hade en!? Och när jag väl skaffar mig en kommer jag irriterat undra varför jag inte har skaffat en sådan långt tidigare och ångra mig för evigt.
 
Men det lär bli bra. Och just det, vi fick reda på gymnasieantagninsbeskedet(dör lite inombords varje gång jag är tvungen att skriva det ordet, fasansfullt långt) idag, och jag kom in på mitt första(weeeeii) :D Fick mig dock en rejäl chock när jag såg att dom hade halverat antalet som kom in på den linjen, från 64 till 31. Känns väl lite skönt, men jävligt elakt för alla dom som inte kom in och trodde att dom skulle göra det.
 
Well well, livet är hårt och det är bloggandet också. Så jag säger hejdå för nu vet jag inte vad jag ska skriva mer...
 
En ytterst skämtsam bild jag tog tidigare idag, och kom precis på att jag inte vet vad jag skulle göra utan den självutlösaren. Köp köp köp, om ni inte redan har en sån!