Välkommen in i min höstdepressions-präglade tillvaro
2013-09-02 | 23:03:33

Jag har tvingats inse att allt det jag mådde så bra av för en månad sedan är förbi, att sommaren har tagit farväl och farit lågt härifrån, lämnat oss ensamma och alldeles nakna inför kylan. Snart faller alla löven mot marken, solen säger godnatt mitt på dagen och vi blir ensamma själar vandrandes på jakt efter någonting som finns långt inom oss. Ett minne av värme, solljus och liv. Någonting som vi så småningom glömmer bor i vårt vintertöcken, vi biter ihop och kämpar oss igenom stormen som rasar runt omkring oss i många långa månader. Vi tror att vi fungerar bra, att det är som det ska vara. Men sedan kommer någonting tillbaka, ett minne väcks till liv och vi börjar plötsligt hitta oss själva igen. Sedan inser vi att vi endast kan leva, på riktigt leva, de där korta månaderna av sommaren, och smärtan blir bara starkare och starkare för varje gång vi tvingas säga adjö. Kastade in i det okända gång på gång, ovetandes om ifall vi någon gång tar oss ut därifrån eller inte. Om tunneln har ett slut som vi någonsin kommer att få se. Eller om vi blir fast där inne, långt inuti oss själva i ett evigt kallt mörker, och allt det där som en gång fick oss att vilja leva förblir bortglömt och gömt.

Kommentarer



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback