Helghelgwoho
2013-09-29 | 20:03:00

Igår var en superb dag, jag åkte till stallet på förmiddagen och hade min första lördag som medryttare, wehååå. Det blev väldigt roligt, väldigt kallt och väldigt sent. Gjorde stalltjänsten, tror det gick bra. Men känner mig så töntig som frågar om allting såhär i början, är så rädd för att göra fel vilket väl inte är så konstigt, men alla är så bra på allt och jag känner mig verkligen som en amatör som verkligen inte har koll på grejerna.
 
Sedan tog jag in Kajsa och borstade, så red jag, Alice och Iggan tillsammans på ridbanan typ klockan halv 5. Försökte verkligen att tänka på allt Aud sagt till mig på lektionerna och fortsatte jobba och få bukt med mina problem. Ibland undrar jag vad fasen jag egentligen håller på med där uppe, när man inte får någon klarhet i någonting och allt känns hafsigt och helt åt skogen. Men under och efter ridpasset kändes det verkligen som att saker började klarna lite smått. Jag måste bland annat bli mycket mycket stadigare och inte glappa på yttertygeln, Kajsa har ju en tendens att bli jäkligt långsam så fort man kräver något av henne, men det är väl i stort sett bara att skänkla skänkla för att försöka få fram henne och inte släppa efter i tyglarna så fort jag vill att hon ska gå framåt. Försökte också jobba med att hålla igång galoppen så att hon inte saktar av på dirren, och haha herrejesus snabbare övergångar kan verkligen behövas. Men jobbade lite på volten trava, galoppera, trava, galoppera osv osv. Sen mot slutet kändes det mycket bra and I think this is gonna be good. OCH NU LÅTER JAG SOM VILKEN TRÅKIG HÄSTBLOGGARE SOM HELST OCH FOLK BRYR SIG SÄKERT INTE ETT SKVATT OM OVANSTÅENDE BABBEL MEN OK, kan ha det till senare ok ok ok.
 
I Fredags hade vi förresten hopplektion! Det var kul och ponnyn är ju självklart grym på att hoppa, vi hoppade lite olika hinder, en liten bana gick väl braaaaa. Men asså usch måste verkligen jobba på mina skänklar eftersom att dom står ut som två raketer. Nu ska jag plugga matte(läs: stirra på matteboken i några timmar och egentligen inte göra ett skit), tvätta håret, käka macka, och andra livsnöjdvöndigheter. Adjö!
 
 

Himmel
2013-09-21 | 23:09:22

Canon EOS 450d © Sigrid Lindblom

Typ perfekt
2013-09-21 | 15:22:45

Hejsan. Har bloggat riktigt urdåligt på sista tiden, men har faktiskt försökt skriva, har bara inte fått fram något vettigt. En sak som jag ju kan berätta som är riktigt rolig är att jag har blivit medryttare på Karlshem. Och på Kajsa Kavat dessutom. Det är så perfekt och läskigt rätt allting att jag verkligen inte fattar att det jag drömt om det senaste året faktiskt gått i uppfyllelse. Tänker, andas, lever lycka. Jag tror att det kommer bli underbart, och det är så himla lättande att veta att man har mer än en ridlägervecka på sig att lära sig rida på ponnyn. Och dessutom kommer man ju få hänga med underbara kompisar oftare än typ nån gång per år haha. Igår var iaf första lektionen för terminen, vi gjorde inget speciellt men det var väldigt lärorikt. Är inte direkt nöjd över min egen insats som ryttare, men förstår verkligen vad jag måste ändra och jobba på, så roligt när man faktiskt märker små framsteg och inser sina fel redan efter några minuter! Tror det här året kommer bli asgrymt, så himla taggad på allt. 
 
Har sen sist annars hänt väldigt mycket. Var på körläger en helg på Härjarö, supermysigt såklart och vi firade You på söndagsmorgonen med sång och frukost på sängen. Insparken med tema rainbow har hemskt rolig, träffade massor av nya roliga männsikor och hade helt enkelt bara en skitnajs kväll. Hade dessutom svinlånga glittriga ögonfransar så gick runt och kände mig ganska cool hela tiden. Skämt åsido, vi hade även dagen efter friluftsdag som bestod av att gå ett varv runt Kungsholmen på typ tipspromenad, vilket är ca 9km. Det var roligt men jobbigt men då har man ju i alla fall gjort det. Tappade även rösten i samma veva, inte för att jag skrek för mycket utan pga förkylning. Bara så ni vet liksom. Men det gick över och nu kan jag prata igen. Har inte bombats med läxor som jag trodde, men man märker att det börjar dra igång på riktigt vid det här laget. Har också väldigt mycket med teatern just nu i och med att vår föreställning har premiär om två veckor. Det är jobbigt och även fast jag efter 10 år är otroligt trött på stället är det roligt någon stans mitt i allt. Men överlag leker livet.
 
 
-Sigrid
 

För det går bra nu
2013-09-16 | 18:50:53

NA <3
2013-09-06 | 23:24:32

Alltså jisses säger jag bara, galen dag men så jävla bra! Idag var det karneval på kungsholmen, ett event där alla tolv spåren på skolan sätter ihop varsitt nummer på 3 min runt ett ämne(som i år var "Första gången"), treorna i spåret som vinner får även springa ut först när de tar studenten.

Vem fasen orkar dra ut det så kan ju skriva redan nu att vi VANN. Och jag som gick runt och trodde att vårt bidrag skulle vara bland de sämsta... Men så var det alltså inte. Det handlade om en grottman som skulle lära sig att överleva, vi krigade bland annat med fiskpinnar och han tog sig igenom både applåder i matsalen, insparksfesten och läroverksfejden. I slutet dansade hela spåret till "staying alive" med ballonger osv. Allt klaffade perfekt, det var ruggigt kul och jag fortsätter flyga fram på mina moln.

Snodde lite bilder ops...

Välkommen in i min höstdepressions-präglade tillvaro
2013-09-02 | 23:03:33

Jag har tvingats inse att allt det jag mådde så bra av för en månad sedan är förbi, att sommaren har tagit farväl och farit lågt härifrån, lämnat oss ensamma och alldeles nakna inför kylan. Snart faller alla löven mot marken, solen säger godnatt mitt på dagen och vi blir ensamma själar vandrandes på jakt efter någonting som finns långt inom oss. Ett minne av värme, solljus och liv. Någonting som vi så småningom glömmer bor i vårt vintertöcken, vi biter ihop och kämpar oss igenom stormen som rasar runt omkring oss i många långa månader. Vi tror att vi fungerar bra, att det är som det ska vara. Men sedan kommer någonting tillbaka, ett minne väcks till liv och vi börjar plötsligt hitta oss själva igen. Sedan inser vi att vi endast kan leva, på riktigt leva, de där korta månaderna av sommaren, och smärtan blir bara starkare och starkare för varje gång vi tvingas säga adjö. Kastade in i det okända gång på gång, ovetandes om ifall vi någon gång tar oss ut därifrån eller inte. Om tunneln har ett slut som vi någonsin kommer att få se. Eller om vi blir fast där inne, långt inuti oss själva i ett evigt kallt mörker, och allt det där som en gång fick oss att vilja leva förblir bortglömt och gömt.