En snabbis
2013-06-28 | 22:28:52

Hallå hallå. Åkte hem från Skåne redan igår och befinner mig alltså heeeemmmaaa. Trött som ett as och längtar väldigt mycket ut på landet igen. Men nu ska jag iaf på träffa mina kära vänner igen, och bland annat måla mitt skrivbord och annat roligt som man kan göra när man har sommarlov och inget liv.
 
Måste helt klart införskaffa mig en reflexskärm, påminde jag mig själv ännu en gång idag när jag satte mig framför kameran för att i ren desperation skaffa mig en ny profilbild till min hathemsida, även kallad facebook. Asså tänk vad mycket underbart man kan göra med en sådan och alla underbara photoshooter jag skulle kunna tvinga med mina kompisar på om jag hade en!? Och när jag väl skaffar mig en kommer jag irriterat undra varför jag inte har skaffat en sådan långt tidigare och ångra mig för evigt.
 
Men det lär bli bra. Och just det, vi fick reda på gymnasieantagninsbeskedet(dör lite inombords varje gång jag är tvungen att skriva det ordet, fasansfullt långt) idag, och jag kom in på mitt första(weeeeii) :D Fick mig dock en rejäl chock när jag såg att dom hade halverat antalet som kom in på den linjen, från 64 till 31. Känns väl lite skönt, men jävligt elakt för alla dom som inte kom in och trodde att dom skulle göra det.
 
Well well, livet är hårt och det är bloggandet också. Så jag säger hejdå för nu vet jag inte vad jag ska skriva mer...
 
En ytterst skämtsam bild jag tog tidigare idag, och kom precis på att jag inte vet vad jag skulle göra utan den självutlösaren. Köp köp köp, om ni inte redan har en sån!

Row your fucking boat.
2013-06-25 | 00:02:59

Row, row, row your boat,
Gently down the stream.
Merrily, merrily, merrily, merrily,
Life is but a dream.
 
Har haft den ovanstående låten på hjärnan halva eller hela dagen beroende på hur man ser det, i alla fall sedan Tilia skrev lyricsen på instagram. Påminner mig om klassresan när vi satt och rodde på sjön och sjöng den jäkla låten fastän vi inte kunde texten. Nu kan jag dock. Jobbigt för nu försvinner den inte ur huvudet. Och nu kom jag och tänka på när jag och mina kära vänner hyrde två trampbåtar på djurgården för några veckor sedan, där flöt vi runt i en timme och käkade gifflar och gick på grund vilket var lite små konstigt och lite små pinsamt och förmodligen lite små kallt för Jessika som fick hoppa i och putta iväg oss.
 
Nåväl. Jag skulle ju tydligen blogga. Det finns ju en liten kompis till mig som har en tendens att agera "väckarklocka" för den delen av hjärnan som är tänkt ska ägnas åt denna hemsida. Hon slänger in några något irriterande meddelanden då och då med uppmaningen "blogga!" och efter några gånger kan man inte annat än lyda. Fast jag antar att de egentligen uppskattas då det förmodligen vore ännu tommare här än vad det redan är(Och det visar ju också att iaf en person gillar att läsa det jag skriver). Vilket med tanke på den redan låga uppdateringen vore mycket mycket tomt.
 
De senaste dagarna har jag gjort precis(inte riktigt) samma saker som dagarna innan det och dagarna innan det och ända sen jag kom hit till Skåne. Åkt lite bil och fotat landskapen och fyndat fynd på olika loppmarknader och slösat alldeles för mycket av mina pengar som var tänkt skulle sparas inför höstens ridplaner vilka dom nu än är och skype:at och solat lite och käkat jordgubbar med ovispad grädde och sovit en hel del och läst ur en bok som jag finner väldigt intressant. Funny life yes indeed.
 
Åker hem till Stockholm redan nu på torsdag och sedan bär det av hit igen någon gång runt den 7:e juli, sen drar jag ju på något sätt till Karlshem den 22:a juli och drar på något sätt hem från Karlshem den 27:e juli med förhoppningsvis en massa bra minnen i bagaget, även om jag dock inte vågar hoppas för mycket.
Och sedan kanske jag drar hit ner en vecka igen i början av augusti och sedan spenderar jag väl resten av sommaren i Stockholm på ett eller annat sätt. Och någon gång runt den 20:e börjar jag skolan, vilket påminner mig om att det nästan är 3(!!!) dagar kvar tills vi får reda på gymnasieantagninsbeskedet(!!!) och sen är sommaren slut och sen har jag en ny klass och då är jag på riktigt inte klassis med mina förra klasskompisar längre och sen är allt. slut.
 
Och mitt huvud känns luddigt och fullt av ludd som en dammig hylla på en vind i ett övergivet gammalt hus som inte blivit dammat och städat och avtorkat på åratal, och det är luddigt grått ludd överallt där saker fastnar och snurrar runt i ett enda jäkla virrvar och man kan inte andas för det är för luddigt och man blir så förvirrad och fullproppad av luddighet att man inte får grepp om någonting. <----- Lite så jag känner mig.
 
Och här får ni lite bilder:
 

Sommarlov
2013-06-19 | 22:14:19

Kan inte fatta att det redan har gått två veckor av sommarlovet... Tiden går ju så galet fort. Just nu befinner jag mig nere på mitt landställe i Skåne, mysigt mysigt fast ganska onajs att det har regna typ hela dan. Fyller även år idag, kan tilläggas, men det har la varit trevligt ändå. Fick ett grymt objektiv som jag kanske skriver lite mer om sen.
 
Lovet har hittils i alla fall varit väldgt händelserikt, har hängt på Skype hela nätterna och snackat med mina polare från klassen tills det blivit morgon, träffat dem vad som känns som varje dag också, fast lite mer sällan än så. Vi har picknickat massa, klättrat upp för hammarbybacken och dött lite, badat, grillat, kollat på skräckfilm och bara haft väldigt väldigt roligt. Och för typ första gången på massa år känns det i alla fall som att jag spenderat början på mitt sommarlov på ett väldigt bra sätt.
 
Tre bilder jag tog tidigare ikväll.

Så tog det slut
2013-06-10 | 16:28:26

I onsdags, alltså den femte juni, gick jag ut grundskolan. Jag är inte särskilt glad över det, eller att ha sommarlov för den delen, och helst av allt skulle jag bara att jag och den klassen jag spenderat de senaste 7 åren i bara skulle bli en klass igen och fortsätta ses varje dag i åtminstone ett lite längre tag framöver. Klassresan vi gjorde för en vecka sen fick mig att inse en hel del och hur sjukt mycket jag tycker om de där personerna, och då känns sju år plötsligt inte tillräckligt. Jag skulle behöva mer tid med dem, inte att vi kapas här och nu när allting blivit så bra. Att vi aldrig kommer att vara en klass på riktigt igen, och göra allt det där som kommer med det, gör mig så fruktansvärt ledsen och det känns bara overkligt. Och när det tillochmed blir för smärtsamt att lyssna på låtarna från årets vårkonsert och skolavslutning, då är det riktigt illa. Jag antar att man ska sluta när det är som allra bäst, men jag kan bara inte undgå att tänka att det skulle kunnat bli ännu bättre. 
 
De sista dagarna gjorde vi klart vårt klasscollage, en tradition alla nior i vår skola följer, som kommer sitta på väggen i klass 9:s klassrum i förhoppingsvis 10 år framåt. Och sista skollunchen var vi ju såklart vuxna att följa den traditionen och hitta på något lite roligt i matsalen, så vi smugglade in en högtalare och ställde oss upp och körde macarenadansen inför nästan hela hög- och mellanstadiet, otroligt kul men ganska failat ändå haha. Sedan på onsdagen hade vi i alla fall en väldigt väldigt fin avslutning som trots en del bristande i planeringen blev otroligt jäkla bra. Hela skolan hade som vanligt en lång skolavslutning i Katarina kyrka som för första gången kändes väldigt kort, alla klasser sjöng sina sånger, vår klass framförde 8 väldigt fina solosånger, det var premieutdelning, vi sjöng vår avslutningslåt och fick våra betyg. Jag fick två premier, ett i typ kunskap eller nåt(tre högsta betygen i avgångsklassen) och ett i bild, myket trevligt, och jag gick tillslut ut med 310 poäng, galet nöjd är väl allt jag kan säga.
 
Efter avslutningen i kyrkan drog vi oss långsamt bort mot restaurangen och avslutningsmiddagen med hela klassen och lärare. Det hela blev en väldigt fin kväll med god mat,skratt, lycka, hemskt fina tal, gråt, ledsamhet, känslor och kramar. Vi hade tillslut aldrig kommit fram till vad vi skulle göra efter middagen då ingen pallade planera en efterfest, så medan alla stod där och bölade och höll om varandra tog en av våra magistrar fram sin nyckel och föreslog att vi drog till klassrummet en stund för att kolla på lite videoklipp från skolgången. Så de ungefär två tredjedelarna av klassen som inte redan åkt hem promenerade upp till skolan där vi satt till klockan slog 00.00 och vi tog farväl av klassrummet och de fruktansvärda lokalerna för sista gången. Sedan promenerade vi hem tillsammans i natten och när alla landat hemma satt vissa av oss och skypade till klockan blev halv sju på morgonen. Det var slutet på vår tid tillsammans, men det var ett himla fint slut ♥
 
Bilder: 1. Vår klass utanför kyrkan, några personer saknas dock. 2. Vårt fina och stora collage. 3. Min avslutningsklänning jag sydde i slöjden. 4. I skolan på natten, Filip och hans egendjorda klasströja.
 

Klassresan till Gålö
2013-06-05 | 11:07:08

Var (som inte sagt) på Gålö i helgen tillsammans med de 28 bästa(iaf nästan) 15/16-åringarna i världen.Vi åkte dit med pendeltåg och buss efter lunch i fredags och anlände till ett soligt, mysigt och mygginvaderat vandrarhem. Några små röda stugor på en halvö med studsmatta, fotbollsplan, grillplats, brygga, roddbåtar, bastu och en hel del annat.
 
Jag bodde i det lätt mysigaste rummet tillsammans med Linnea, Linda, Jessika och Emma. Fredagen var otroligt härlig. Jag tog årets första dopp, vi spelade ultimate tills jag typ avledav trötthet och glädje, vi spelade hög musik på bryggan så det kändes som att hela själen svävade på små rosa moln, vi bankade massa bäver och spelade en mängd andra kortspel typ hundra gånger. Vi såg en bit på American Pie och gick sedan och la oss runt kl. 3-4 någon gång och sov ända till tio.Sedan möttes vi av den värdaste frukosten någonsin som de fyra föräldrarna gjort till oss, bestående av bland annat ägg, vattenmelon, oboy, yoghurt med flingor, mackor osv. Vi tog en liten roddtur innan himlen blev allt för grå och besökte en liten övergiven öbit som var skittråkig.
 
Resten av dagen spenderades inomhus eftersom att det regnade största delen av dan, men vi roade oss med Gastons gamecube och körde en rad turneringar av vilka jag vann noll. Vi bastade även, och när vädret klarnat upp var det lagom dags för middagsgrillning. Vi hade massa olika korvar, kyckling, klyftpotatis, sallader m.m. Sedan grillade vi marshmallows i vadsom kändessom timtal, och när himlen blivit kolsvart gick vi in till findukade bord och käkade kladdkaka med vispgrädde och jordgubbar. Vi bestämde oss såklart för att inte sova ett dugg och ta vara på den sista natten, så jag och Linda arrangerade ett lekpass som varade i säkert tre(eller mer) timmar, och känslan när ens klasskamrater springer runt utomhus klockan två på natten och leker monster och ynk så bra att man blir hes, det är fan otroligt. Sedan gick vi in, möblerade om hela allrummet och lekte typiska lekar som jag och Linda lärt oss på konfan, och berättade spökhistorier gjorde vi ju också. Efter några timmar hade himlen blivit ljus igen och jag minns inte så mycket mer än att jag Nelly, Jessika och Rebecca gick ner till bryggan runt klockan halv 5 för att kika på solnedgången och hela stämningen var bara så vacker. Sedan hamnade vi på något sätt i vårt rum igen där vi kröp ner bredvid varandra, kollade på lite små klipp från mobilen och sov de sista timmarna innan frukosten klockan 10.
 
Den här resan slår nog i alla fall alla helgläger jag varit på, och jag trodde aldrig att jag skulle komma mina klasskamrater såhär mycket närmre på två dygn. Men det gjorde jagminst sagt och jag börjar nästan gråta när jag tänker på att vi splittras redan nu, att vi inte ses i princip varje dag framöver, att den här tiden aldrig kommer tillbaka och att vi i resten av våra liv inte kommer vara en klass längre.