Hamregården Orsa 2013
2013-01-27 | 20:34:00

 
Nu sitter jag här igen, framför datorn i mitt rum. Så gott som död, och med en ännu en helg full av händelser att minnas hela livet. Precis som varje gång tog det slut så fort, och jag är fortfarande där i huvudet. Har inte landat än. Det var som vanligt ingenting annat än underbart, och jag vet inte ens var jag ska börja.
 
Tidigt på fredagsmorgonen gick bussen med kören mot Orsa, tog kanske fem timmar, med det obligatoriska godisstoppet vid Dalahästen. Väl framme åt vi, packade upp i stugorna, övade och badade. Min ena väska blev förväxlad och jag gick runt med lite små ångest i flera timmar eftersom personen med min väska aldrig ville ge sig till känna, fast den kom fram efter ett tag(fast vet fortfarande inte vem det var). På kvällen samlades alla i brasrummet och berättade historier och sjöng sånger.
 
På lördagen drog vi till skidbacken direkt efter frukosten, där vi hängde till klockan 15. Dagen var lagom kaosartad och jag kom såklart bort vid ett tillfälle. Vi var ett ganska stort gäng som åkte i en blå backe i skogen då jag av någon anledning skulle ta upp telefonen för att fota, såklart var jag klumpig och tappade min vante. Märkte det som tur var ganska snabbt men eftersom att jag åkte sist hann ingen se det, och jag var för långt bakom för att hinna ropa. Så jag klättrade helt enkelt upp några meter och hämtade vanten och tänkte att jag skulle åka ifatt. Men när jag hade åkt ett tag utan att stöta på en enda människa trodde jag att jag hörde massa barnkorister skrika i skogen, så jag kollarde till vänster men glömde samtidigt bort var någonstans jag åkte. Så vips var ena skidan nere i diket bredvid och jag ramlade i princip omkull, men jag lyckades i sista sekund svänga och låg typ på skidorna och fortsatte åka utan att kunna stanna. Så tillslut lossnade min ena skida och jag kunde stanna. Hade dock tappat min stav några meter högre upp, och eftersom det var en helt tom backe utan en enda människa som kunde hjälpa mig fick jag helt enkelt(dock inte så enkelt, var jättesvårt!) klättra upp med en pjäxa och en skida och hämta staven. Och sedan gled jag ner lite snyggt(eller inte) igen bredvid min andra skida och fick till min förvåning på mig skidorna och allting väldigt fort. Sedan var det helt enkelt att bara fortsätta åka.
Dock kom jag ju såklart till slutet där backen delade sig och jag hade ingen aning om vilken väg mina vänner hade tagit så jag fick helt enkelt ringa upp dem och fråga. Dom hade knappt märkt att jag var borta och var redan uppe med liften på andra sidan. Alla fick typ panik och så, men jag åkte ner till rätt lift och åkte upp och sedan var äventyret över. Det var faktiskt skitroligt haha...
 
Senare på kvällen efter att vi bastat gick vi fackeltåg till kappelet där vi sjöng lite fina sånger, och efter det var det såklart musikaliskt utbrott. Jag, Niva, Eleonora, Cora, You och Alice hade för typ första gången förberett ett nummer haha. Vi sjöng och spelade(Niva gitarr och Cora dragspel) till Di Levas "Vi har bara varandra". Det var, om jag får säga det själv, otroligt fint, och folk verkade verkligen gilla det! Efter musikaliska utbrottet satt vi och sturarna i brasrummet till klockan 02 och lekte mindfuck lekar, käkade godis och pratade.
 
Imorse(söndag), åt vi frukost, packade, övade och gick till pulkabacken för några minuters skrik och fartrusch. Runt ett/två någon gång gick bussen fråm Hamregården mot Stockholm, vi lekte maffian i några timmar, åt mer godis och försökte ta vara på de sista minuterna av denna oförglömliga Orsaresa. Underbart <3
 
 
 
 
Kommentarer



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback