Gårdagen skulle jag kunna beskriva som förvirring, vrede och bara en enorm hjälplöshet som fortfarande inte har försvunnit. Timmar av gråt och känslomässigt kaos. Vår skola är redan en enda röra och det har den varit i flera år sedan den dåvarande rektorn blev sparkad. Det är en lång och komplicerad historia som man inte ens orkar försöka förstå sig på. Sedan dess har det följt år med olika rektorer, fler rektorer och lärare sparkade och massor av elever som slutat, smart av dem att sluta när det fortfarande fanns gott om tid tycker man nu.

Igår på vår tredje lektion fick vi reda på att båda våra klassföreståndare hade sagt upp sig och inte kommer tillbaka efter sommaren. Det var jobbigt att få det beskedet, trots att jag många gånger önskat att de skulle försvinna, men nu inser jag att det också är en slags trygghet som försvinner med dem. Lektionen efter skulle vi ha biologiprov och vi var alla förvirrade och chockade, men det var ingenting mot vad vi blev när vi sekunden innan vi fick provet fick reda på att även vår NO-lärare hade sagt upp sig. Vi har redan varit med om två olika lärare i sjuan, först den ena som vi trodde var bra, men visade sig vara jätte dålig. Och sedan den andra som vi trodde var ännu bättre men visade sig vara ännu sämre. Sedan kom hon, nämner inga namn, som visade sig vara grym. Hon räddade oss, och nu ska hon sluta. Allt detta lämnar oss utan klassföreståndare, engelska lärare, musiklärare, geografilärare och NO-lärare. Vi har redan fått ett helt år bortslösat av dåliga lärare som inte kan lära ut, gapiga lektioner med lärare som gråter och kränkningar av lärare som inte vet hur man uppför sig. Tvinga oss inte att uppleva det igen, och särskilt inte när vårt sista år i grundskolan startar till hösten. Vårt viktigaste år som alltid har funnits där framför oss. Vad ska hända nu?

Det finns redan en person i vår klass som ska sluta, och jag fasar bara av tanken på hur många som också kommer att göra det. Vi som så många gånger blivit kallade för en ovanligt fin klass med en underbar sammanhållning och alla som respekterar varandra, mer eller mindre i alla fall. Jag älskar ju min klass precis som den är, och nu när vi precis ska få sommarlov och sedan börja vårt sista år tillsammans, då kanske inte alla finns kvar när vi kommer tillbaka.

Det här suger så otroligt mycket, jag önskar att jag hade fötts ett år tidigare, då hade jag sluppit all den här skiten med nya betygsskalor och oron att vår skola kommer att läggas ner under vårt sista och viktigaste år. Jag önskar att jag aldrig börjat i den här skolan och sluppit allt detta kaoset, för detta är bara förjävligt.